Berlinale för 62a gången, festivalen grundad 1951 efter ett initiativ från kulturintresserade bland de allierade i dåvarande Västtyskland, och som hade Hitchcocks Rebecca som allra allra första film på programmet.
Då arrangerades Berlinale sommartid, nu är det annorlunda. Det känns visserligen inte kallt om man upplevt Finland de senaste dagarna, men det ser ovanligt vintrigt ut, ett ordentligt snöfall i morse ligger fortfarande kvar över stan och skapade stora förseningar för morgonflygen. Så strulades min öppningsdags tidtabeller till ordentligt.
Arrangörerna är knappast heller alltid helt nöjda med den nya februaritidpunkten, närheten till Oscarsutdelningen begränsar filmutbudet eftersom festivalens viktigaste kategori (tävlingsserien) i princip enbart ger plats för världspremiärer.
Så har kritiken mot Berlin-festivalens program också vuxit under senare år, fjolåret karaktäriserades på många håll som ett bottennapp vad gäller skådisstjärnor och spännande regissörer – detaljer som ju imagemässigt slår fast hur högt en festival rankas. Nu med facit i hand har kritiken mot fjolåret dämpats, de i Berlin prisbelönta (iranska) Nader och Simin samt (tyska) PINA ligger ju bra till i sina Oscarskategorier, och i år ser det också glamourmässigt bättre ut. Meryl Streep är på väg för att ta emot ett hederspris, Angelina Jolie kommer med sin debutfilm som hon själv också skrivit manus till (tema Bosnienkriget, den hoppas jag kunna se ikväll), Stephen Daldry kommer med oscarsnominerade Extremely Load and Incredibly Close, Billy Bob Thornton, Juliette Binoche, bröderna Taviani, Isabelle Huppert eller jurymedlemmar som Mike Leigh (ordf), Jake Gyllenhaal, Charlotte Gainsbourg etc etc.
Vad filmerna går för återstår att se, men det finns en del att se fram emot. Ta exempelvis den filippinska Brillante Mendoza, som 09 fick priset för bästa regi, han är här med sin nyaste film om ett verklighetsbaserat kidnappningsdrama på Filippinerna med Isabelle Huppert i huvudrollen. Officiellt kör festivalen igång ikväll med Benoit Jacquot:s kostymdrama Les adieux à la Reine om den franska revolutionens första dagar – kom nyss ut från filmens press-screening och jag hoppas verkligen att den inte ska ange tonen, höll på att leda mig till döds. Oerhört vacker yta, och, tja, det var det.
Men ännu följer ytterligare 394 filmer under 10 dagar, det finns således en hel del att se fram emot, och en hel del att angsta över eftersom man bara hinner med en bråkdel av vad man absolut vill se..
Tema för i år? Ja, något övergripande tema kan man omöjligtvis tala om även om det finns mycket tal om Uppbrott och Brytningstid. Som festivalchefen Dieter Kosslick har konstaterat; om det för fem år sen var Globaliseringen som var ett stort tema, så står nu globaliseringens följder i centrum. Berlinale brukar dessutom klassas för den mest politiska av de stora filmfestivalerna, i fjol handlade mycket om Iran, men något lika hett tema dyker knappast upp i år, även om den arabiska våren tangeras i flera sammanhang.
Mera introsnack: förutom den redan nämnda tävlingskategorin (i år med 18 filmer) finns här en hel rad andra kategorier, den andra centrala kategorin kallas Panorama och bjuder på arthousefilm, Forum bjuder på avantgarde och experiment, här finns en omfattande kategori för ungdomsfilm plus nåt som kallas Berlinale Special med filmer som inte ryms i någon kategori men som man speciellt vill lyfta fram, man delar också ut priser för bästa film med queer-tema osv osv.
Vad gäller Norden så är det ingen trängsel i de två centrala kategorierna, även om det ser bättre ut än i fjol när tävlingsserien bjöd på zero nordiskt. I år deltar en dansk film med bla Mads Mikkelsen i en av rollerna (Nikolaj Arcels En kunglig affär, ett för dansk film något så ovanligt som ett kostymdrama, jag återkommer), dessutom deltar Norge med inspelningsplatser och en bunt skådisar i tyska Nåd, Sverige i sin tur är starkt framme framför allt i kategorin Ungdomsfilm med flera intressanta projekt.
Och Finland?
Ja, vi bjuder faktiskt på en på förhand sett väldigt omtalad film som har platsat i den nästtyngsta kategorin Panorama; Timo Vuorensolas uppföljning till science fiction-kultparodin Star Wreck; Iron Sky. Det finns orsak att återkomma. Dessutom deltar Katja Gauriloffs dokumentär Säilöttyjä unelmia, i den exotiska kategorin Kulinarisches Kino, kulinarisk film…
I morgon har jag hoppeligen landat också mentalt, mera bloggtext då. Bis bald.
